Natten går tunga fjät, runt käke och leder

Tisdagen den 12 december var det något av en snöstorm. På luciamorgonen då jag steg ut klockan sex hade de ännu inte hunnit ploga gårdsplanen och motorvärmaruttaget hade frusit, great! Så så länge jag åt min gröttallrik skrapade pappa min bil och 6.30 styrde jag bilen mot Vasa. Det tog seriöst en timme och fyrtio minuter att köra den sträcka som annars går på åtminstone tio minuter snabbare (vintertid), så dåligt väglag var det. Framme vid centralsjukhuset var jag strax efter åtta på morgonen och så blev det munpolitid med tandläkaren och kirurgen. 

Nu har jag officiellt i pappren diagnosen partiell diskförskjutning i båda käklederna och min gapning på 31-35 mm var kvar. Kirurgen var lika överraskad som alla andra över min stela underkäke, det är stört omöjligt för mig att få musklerna att "bli slappa" hur jag än försöker, och kirurgen var även överraskad över mitt bett som blivit så fel under det här året. Muskelminnet var mitt naturliga bettläge är har försvunnit men har som tur inte några större problem med bettet så tandreglering blir det när käklederna lugnat ner sig. 
Prioriteten är nu att få smärtan att minska i vänstra sidan, eftersom jag hade en morgontid till sjukhuset hade jag förstås inte någon egentlig värk men kunde peka ut så gott som exakt vilka punkter som värker.

Det som sattes som förslag nu är artroskopi i narkos för att spola ur leden och ifall det inte lyckas så de direkt kan gå över till större ingrepp för att flytta tillbaka disken eller göra diskektomi (ta bort disken). Eftersom vänstra disken varit fel så länge och jag är överrörlig är det nämligen inte säkert att den vill flytta tillbaka, alternativt att den börjar hoppa igen. Så har något att fundera på nu fram till min kontrolltid i februari, skulle ju förstås helst inte behöva ingrepp överhuvudtaget.
Bettskenan justerades lite och ut kom jag med en ny töjningsövning med en jätteklädnypa som hjälpmedel. Så ska se nu ifall värken minskar, aka ifall disken och omgivande vävnad skulle börja vänja sig vid sina nya platser. Hoppas på att jag har haft ett värre skov nu efter förkylningen och det skulle lugna ner sig i januari. 
Har i alla fall laddat upp inför julen med värkmedicin, har på känn att det lär behövas! Och än en gång är jag glad och nöjd med vården på VCS.

Efter VCS blev det förmiddagskaffe (eller second breakfast i form av smootie för min del) med Carro på Fazer och sen Academill lunch med Linda. Risgrynsgröt var lättuggat och bra i kombinationen med värkmedicin eftersom jag började känna av värken i käken och muskelfästena under käken efter morgonens spännande körning och allt gapande och ihopbitande vid sjukhuset. 

Väl hemma i Purmo igen hann jag sova en stund och äta på samma gång jag såg på (halva) luciakröningen i Helsingfors där teaterns Anna-Kajsa blev Finlands lucia. Och så var det att ta kameraväskan och så till Purmogården för att fota Purmos luciabukett med Malin i spetsen. Då det en niotiden bara var styrelsen kvar och alla kaffekoppar var tillbaka i skåpen började det kännas att det varit en låång dag. Att jag sov som en stock natten efter var ganska logiskt.


Kommentarer

  1. Va kul att se bild på Purmolucian, Malin är min kusin! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen! Mellansyster M är min barndomskompis enda från dagklubbstiden :D

      Radera

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!