Inlägg

Visar inlägg från november, 2017

Magnetröntgen

Tisdagen 21 november hade jag tid till magnetröntgen vid Seinäjoki centralsjukhus. I remissen från Vasa hade de lagt att jag var svenskspråkig så kallelsebrevet kom på svenska. Blanketten man skulle fylla i fanns dock bara en version på finska och en på engelska.

Och eftersom vårdreformen ledde till att Vasa inte fick fulljour utan Seinäjoki fick istället har det varit mycket hallå om på vilket språk svenskspråkiga patienter som skickas till Seinäjoki bemöts på. Så det var lite upp till bevis i tisdags, och det gick bra på svenska! I anmälningsluckan fick jag svenskspråkig betjäning och samma sak med röntgenskötarna. Något ord här och var togs på finska eller engelska men till största del pratade vi svenska sinsemellan.
Var så nöjd med det svenska bemötandet att jag senare skickade respons till Seinäjoki eftersom jag glömde säga det direkt åt dem efter avklarad röntgen.

Anyway, magnetröntgen av käkleder. Hade förberett mig genom att googla och läsa andras erfarenheter i facebookgrupper, men det var mycket smärtfriare än jag hade räknat med. MRI av käklederna har två delar: en med stängd mun och en med öppen, där den andra är den jobbigare delen. 
Då jag kom in fick jag lägga mig ner på en brits, fick hörlurar (med x3m i) och en alarmknapp i handen före en "hjälm" sattes på huvudet som hade en spegel så jag såg ut. Och så in i hålet!

Det som var en spännande faktor var min förkylningshosta. Två dagar tidigare hade mamma gått in till apoteket och sagt att jag har rethosta och ska på MRI, så reodyn och codetabs blev medicindoserna den dagen. Men ingen hostattack utlöstes under MRI, före och efter (speciellt efter) kom det istället.

Började med delen med stängd mun som tog ungefär 20-25 minuter, inga problem med det utom att jag märkte att käken blev lite stel eftersom jag inte kunde djupandas fullt ut med risk för rörelse (och hostattack) och att svälja gjordes så lite som möjligt.

När jag väntade på min tur berättade de om hela proceduren och hur länge de olika delarna skulle ta. De hade också kollat hur mycket jag kunde öppna munnen och halverade då öppningsgraden. Så mina 3 cm som jag kan öppna blev till ungefär 1,5 cm. När det första skedet var avklarat kom de in och så fick jag en plastspruta att hålla mellan tänderna. Den bildserien skulle ta ungefär 3 min och de gjorde den en gång till eftersom det fanns någon liten rörelse under första. Kan bra ha varit min axel som orsakade det eftersom jag fick muskelspasm i en axelmuskel... Skedet med öppen mun var heelt annorlunda än det jag läst om, de erfarenheter jag läste om hade öppen mun så mycket det bara gick i 20 min. Så att bara ha öppen mun 1,5 cm i totalt 6 min var helt överkomligt. 

Efteråt var jag stel i både käkar och tänder (av plastsprutan) men inget värre. Ögonen hade mer problem istället eftersom jag var utan glasögon, det var så vitt där inne och de hade försökt kompensera synen. Så ögonvärk var ett faktum.
Bilderna och resultatet skickas direkt till Vasa så får ringa dit om ungefär en vecka för fortsättning.

Det andra som tog ordentligt på käkarna och axlarna var all bilåkning den dagen. Började med Purmo-Seinäjoki-Purmo och på eftermiddagen plockade vi upp mommo och åkte till Purmo-Vasa-Purmo för mommos laseroperation för grönstarr. Så över 300 km i bil den dagen märktes.

Summa summarum var MRI av käkleder mycket enklare än förväntat. Vet inte om de har annat system i typ USA eller om de helt enkelt har bättre kamera i Seinäjoki men snabbt och smidigt gick det. Det skulle aldrig ha gått att ha öppen mun helt och hållet längre än några minuter. Behövde heller inte vänta längre än en månad från remiss till undersökning.

Käkproblemen (2)

Det här handlar om temporomandibularleden, har du inte läst del ett av denna följetong? HÄR (öppnas i ny flik) finns den!

Anyway. Fortsättning från maj 2017 och fram till oktober. Första delen handlade bara om vänster käkled, så nu kommer också höger käkled in i bilden!

Juni 2017
Då jag var till Vasa i maj hade höger käkled lite börjat bråka, mest med knakningar och någon lätt låsning nu som då. Jag tog tag i och ringde fysioterapin vid Malmska och fick en tid i början av juni.
Där konstaterades det att jag är överrörlig och att vänster käkled troligen, igen eller fortfarande, var inflammerad. Under hela junimånad var höger käkled knakande av sig och låste sig nu som då under natten. Fram till detta hade jag töjt vänster sida och nu blev det också töjning i höger sida, eftersom den sidan kan ha blivit överansträngd av vänster sidas töjningar och då orsakat låsningsbesvär. Så det blev mera värkmedicin och mera töjningsövningar. I nacken hade jag nämligen ömhet på fasettleden på C2 samt spänd halsmuskulatur. Dessa problem hade jag inte märkt av i någon större grad på grund av överrörligheten.

Juli och augusti förlöpte utan någon större förändring. Låsningarna i höger sida kom och gick, det blev en hel del värkmedicin och så blev det uppföljningsbesök till fyssen. Denna gång med ultraljudsbehandling på båda käklederna där jag kände en märkbar positiv skillnad ett helt dygn efteråt. Sen kom en låsning igen och september förlöpte på liknande sätt som föregående månader. Det var daglig värk i vänster käkled, öronvärk som kom från käkmusklerna, stela och spända käkmuskler.

Oktober 2017
Nu händer det saker. I början av månaden tog jag kontakt med VCS igen och fick en tid inbokat. Lördagen den 7e oktober vaknade jag ännu en morgon med låsning i höger sida, men den här gången vägrade den släppa helt. Lördagen gick med värkmedicin och kylpåse och vid försöken att få disken tillbaka lyckades det halvt men den återvände till sitt felplacerade läge varje gång. Käkmusklerna var ordentligt påverkade, det hade slagit lock för örat och vänster käkled blev värre eftersom jag försökte töja tillbaka disken i höger sida. Fick snabbt tid till fyssen och med tens-behandling, töjning och massage släppte den värsta stramheten samt att diskarna i båda sidorna hoppade tillfälligt.
Att vara på bröllop med låsta käkleder gick så länge värkmedicinen jag tagit i förebyggande syfte arbetade, men dagen efter var värk och ordentlig stelhet det som stod på schemat.

Onsdag 25 oktober
Min inbokade tid till VCS och munpoli var här! Fick börja med att överraska dem med att meddela att höger sida sagt upp kontraktet, vilket ledde till att en MRI-remiss skickades till Seinäjoki, deras kamera är bättre för käkbilder än Vasas. Det andra som kom på agendan var mitt felaktiga bett där tänderna inte passar ihop som resultat av låsningarna. Från Vasa kom jag ut med utökad diagnos till diskförskjutning utan återgång i båda käklederna (closed lock-situation). Käklederna ska åtgärdas först, sedan bettet i form av tandreglering.

November 
I nuläget ligger min gapning på cirka 30 mm, hade runt 35 mm när bara vänster var låst. Och ibland gör fem ynka millimeter mindre mycket för att försämra. Att ha förkylning med låsta käkleder är en irritation i sig eftersom käkmusklerna och -lederna blir otroligt spända av dels förkylning (svällda slemhinnor) samt all hosta som tvingar upp munnen. Tack och lov för bettskenan som gör att musklerna får vila under nätterna, men i övrigt är det ett stort problem.
Så de senaste månaderna har jag dagligen haft värk i vänster käkled. Högra sidan var värst dagarna efter låsning för att sedan bli lite lugnare. När det gäller ätande är jag till viss del begränsad. Kan inte bita något med framtänderna, så t.ex. hamburgare, tortilla, pizza är out of the question. Kan inte (får inte) äta något segt eller hårt, märker direkt om någon köttbit är för seg och förstås är tuggummi och så gott som allt godis är borta. Behandlingen för käkledsproblem är till viss del lättuggad mat på grund av inflammationsprocessen i leden.
På tisdag (21.11) blir det Seinäjoki och magnetröntgen, så efter det fortsätter följetongen!

To be continued.

Käkproblemen (1)

Käken, som varje dag gör sig påmind på något sätt hos mig. Och oftast inte på ett bra sätt. Så nu blir det en följetong! Den här delen tar upp hur mina käkproblem började och sträcker sig fram till våren 2017. Hämta en kaffekopp, det här blir långt.

Hela den här problematiken handlar om temporomandibularleden (TML / TMJ (engelska)), som är den mest använda leden i hela kroppen och används varje gång man öppnar munnen eller biter ihop, så att avbelasta den som man kan göra med andra leder är inte enkelt. Andra leder går ganska bra att behandla men just TML är en sån litenliten led och det är fortfarande frågetecken kring problemen och det finns ingen universallösning. Prognosen är ofta god, men det tar tid. Operation för att flytta käkdisken vill de flesta specialister undvika eftersom det är risk att disken ändå flyttar sig fel efteråt och det finns risk för skador på ansikts- och hörselnerver. Men här är kroppen smart och kan med tid skapa en pseudodisk av vävnaderna som finns runtomkring.
Ni skulle bara veta hur mycket jag googlat kring det här ämnet det här året eller läst i facebookgrupper jag är med i om den här leden (och har än en gång konstaterat hur bra sjukvården är här i Finland i motsats till t.ex. USA)

2015 och 2016
Mina käkproblem började hösten 2015 när vänster käkdisk hoppat fel under ett besök till tandläkaren, 23 timmar av att inte kunna äta ordentligt eller borsta tänderna (gissar att jag hade runt 15-20 mm munöppning det dygnet). Efter det var det bättre och sämre i perioder, men hade ofta knakande käkled i vänster sida, vilket kunde vara dels muskulärt men också att disken inte hölls på stället. Under Vasatiden våren 2016 började det dyka upp någon låsning nu som då, ofta var de ganska små och öppnades ändå snabbt. Skippade tuggummi helt och började med jenkkis xylitoltabletter istället (tack Sabbe för att du förde det in i mitt liv) och hade knakningar mest hela tiden.

Sommaren och hösten 2016 bestod mest av knakande käke och spända käkmuskler. Sen börjar problemen på riktigt och blev frekventa.
Det började dyka upp låsningar allt oftare under nätterna som ändå oftast gick tillbaka efter rörelser och massage. I februari 2017 vaknar jag än en gång mitt i natten, denna gång med en låsning som vägrar ge med sig. Fick akuttid till hvc-tandläkaren och efter några försök av två tandläkare hade det inte släppt utan gjorde bara ont. Burana 600 skrevs ut och fick en tid till senare på dagen efter att de pratat med Vasa. Under den förmiddagen satt jag och drack blåbärssoppa med sugrör för att alls få i mig något, eftersom det här med att tugga inte alls gick. Mitt i allt släpper låsningen och jag kunde öppna munnen igen.

Då jag återvände till Visasbackens tandläkare blev alla involverade tandläkare och tandskötare lika glada som jag över att de slapp pina mig med de instruktioner de fått från Vasa. Istället sattes det in en tid för att fixa bettskena, eftersom de misstänkte att låsningarna och knakningarna kom från att jag bet ihop tänderna på nätterna.

I mitten av mars kom bettskenan och allt var frid och fröjd i början. Käkmusklerna var mer avslappnade och skenan verkade fungera. Men det var bara några dagars fröjd före låsningarna återvände, dock av annan karaktär. Tidigare hade låsningarna så gott som alltid släppt med hjälp av massage och olika rörelser men nu fungerade inga av mina knep längre utan det var bara att vänta ut dem. Oftast släppte låsningen på morgonen, ibland på eftermiddagen och någon gång kvällstid. Tidigare hade jag dock fått leva mest på flytande föda (sugrör var min bästa vän under våren) men nu gick det att äta småsmå tuggor och långsamt. Men kan säga att det har blev mycket gröt, mosad potatis och makaroner den månaden.

Torsdag 22.3
Vid kontrolltiden av bettskenan två veckor senare kom jag till tandläkaren med låst käke (släppte senare på eftermiddagen) och det skrevs semiakut remiss till munpolikliniken på Vasa centralsjukhus.

Dagen efter vaknade jag tredje morgonen i rad med låsning men stressade inte allt för mycket över det, förutom det faktum att jag hade examenskalas dagen efter och det skulle förstås vara trevligt att kunna äta det jag bakat. Fredagen gick utan underverk på käkfronten och jag somnade med fortsatt låsning. Hela helgen gick i låsningens tecken, med burana och voltaren gel gick det att ha kalas och åt mest mosad potatis och sås den helgen. Var förstås extra öm i käkmusklerna eftersom jag tillbringade lördagen med att prata med en massa folk som kom och uppvaktade mig.

En ny vecka kom och jag började måndagen med att ringa tandläkaren och fick en jourtid på förmiddagen. Inget resultat men remissen till VCS blev ändrad till akut.
Samma eftermiddag ringde den fasta telefonen* (!) och jag satt och tittade chockerat på den en stund innan jag svarade. Det var från munpoli på VCS som sa att de hade läst remissen samt att en tandläkare ringt om det och de hade en tid åt mig några dagar senare som jag tackade och tog emot.
*senast jag var på VCS som patient var som sexåring på ögonpoli/ögonkirurgin, vilket förklarade varför den fasta telefonnummern var den som fanns i deras system.

Torsdag 30.3
Satte mig i bilen halv sju på morgonen och körde iväg till Vasa. Väl framme orienterade jag mig till A7 och fick börja med att fylla i ett antal papper med kontaktuppgifter, hälsotillstånd och käkproblematik. Dagen innan hade jag räknat ihop att jag bara under mars månad haft 15 dagar med låsning av olika grad, och då var jag inne på sjätte dygnet med konstant låsning då jag kom till Vasa.

På VCS var jag alltså på munpoliklinikens enhet för mun- och käksjukdomar där de började med att reda ut i vilken omfattning, var och hur käkproblemen såg ut. Bettskenan slipades om lite och det konstaterades att jag kunde öppna munnen ~29 mm då jag kom in, 35 mm efter att en töjningsövning påbörjats. Ut kom jag med burana 600 för en veckas kur 3ggr/dag på grund av möjlig inflammation i käkleden och två diagnoser: partiell diskförskjutning utan återgång i vänster käkled (K07.62) samt muskelsmärta. Samt uppföljningstid och röntgen i maj och en töjningsövning för att försöka flytta tillbaka disken.

Ett par dagar in i buranakuren släppte den akuta smärtan och en öppningsgrad på ~40 mm vid töjning men tillbaka till 35 mm då munnen stängdes. Då började det mesta (som inte var hårt eller segt) att äta utan större problem. Hade fått order från Vasa om att inte tugga tuggummi, inte äta något hårt och inget segt.

April gick åt att töja och börja leva med den förflyttade käkdisken. Började även med käkbehandling vid Massage punkten i Jakobstad vilket gjort positivt på käkmusklerna. Eftersom jag alltid varit frusen av mig och gått med halsduk och mössa länge på våren var det inga problem med att fortsätta med det. Käken blev nämligen värre av köld. Så TSF:s jubbefest under vappenhelgen tog på eftersom det snöade, blåste isande kallt (Åbo...) och jag pratade med en massa människor, så burana var bra att ha. Och mössa och halsduk.

Tisdag 16.5
Röntgen och uppföljningsbesök till VCS stod på schemat. Röntgen visade att käklederna har lite annorlunda form/utseende än "normalt". Den ena är spetsigare men visade, tur nog, ingen artros i leden. En "biverkning" av att disken är felplacerad är att hela käken blir liite sned, vilket också gjorde att bettet inte längre passade ihop och blev instabilt. Så det blev att fortsätta med bettskena, fortsätta töja och massage samt återkomma om det blev mer akut. 

Disken som syns på högra bilden har alltså flyttat sig (framåt) och ligger felplacerad vilket leder till att gapningen är begränsad.

"Disc displacement without reduction" är alltså den diagnos jag för tillfället har.

To be continued...