R.I.P Jonne

Det är inte meningen att man ska behöva skriva minnesinlägg om sina vänner. Men nu är det tyvärr så.
Vi på TF blev nämligen en gulisteolog mindre igår. John-Einar "Jonne" Smeds gick nämligen bort i går eftermiddag i en olycka.

Klockan var halv elva på kvällen. Jag satt i sängen och tittade NCIS och hade just druckit mitt te när jag fick meddelande av tutorerna om att Jonne omkommit. Jag var säker på att det var ett skämt tills jag loggade in på facebook och kollade Jonnes profil. Matilda skickade på chatten att vi skulle samlas utanför Domkyrkan en stund. Jag bytte kläder snabbt och gick dit.
Vi stod där länge med tutorerna och saknade, försökte förstå och tände ljus. En timme senare bestämde vi oss för att gå till mysrummet och dricka te och minnas. Vi skrattade och grät om vart annat när vi mindes alla saker Jonne sagt och gjort. Han var en otrolig person!
Ungefär en timme senare började vi gå hemåt för att försöka få lite sömn.

Idag samlades vi lite före nio för att gå tillsammans till Gripen där vi skulle ha IT. Där var TF:s prefekt, en från församlingen och vår lärare. Vi hade en kort minnesstund och så meddelade de att vi inte har nån lektion. Vi gulisar som var där pratade en stund och bestämde oss för att äta tillsammans vid Gado idag.

En ett-tiden samlades vi vid Gado för att äta hamburgare och franska. Och efter det gick vi till TF och satte oss i det ganska fulla mysrummet. Klockan två flyttade vi till lektionssalen och hade en fin, men tung minnesstund. Många av de äldre TF:arna och en hel del lärare var där, vilket kändes fint. Det var tentdag idag, och det skulle ha varit tentkaffe, men istället blev det minnesstundskaffe. Jag, Matilda, Ninni och Ilona satt där länge och halv fem började vi röra oss hemåt.

I början av veckan var jag och Jonne och skrev in oss i ÖN och Jonne funderade på hur han skulle hinna med allt som han skulle göra dagen efter. Hans flickvän fyllde nämligen 18 och de firade 3-årsdagen på samma dag. Han hade berättat detaljerat för oss om hur han hade planerat allt.
Alla dagar vi lunchat tillsammans med Jonne, hans funderingar om att han som är så lång skulle behöva få högre studiestöd. Spelkvällen där han "saboterade" för de andra när de spelade "Tornet".
Jonne hade sagt att jag skulle ha privatundervisning i latin åt honom när han kom ut från militären, eftersom han då var ett halvt år efter oss andra.
Alla frågor han hade igår på KH som föreläsaren skulle ta reda på svaret åt honom till nästa gång, som vi till viss del fick svar på idag.
Hans förklaring på hur man tar sig till Storkyro från Vörå.
Jonnes första och enda finskalektion när han inte hade nån aning om vart vi skulle.
Alla roliga och konstiga diskussioner vi haft med honom.
Och hans otroliga vänlighet, han pratade och var vän med oss alla i klassen från dag ett.
Han är utbildad restaurangkock och vi hade planerat att han skulle göra mat åt oss nån kväll.
Han hjälpte mig med MinPlan eftersom vi både gjorde upp studieplan enligt ämneslärarlinjen.
Alla hans priser från alla de gånger han varit med i x3m:s tävlingar och det pris som han ännu inte hade vunnit där. =)

Senast igår sa ju en av föreläsarna att vi är så tighta efter bara två veckor. Den här händelsen kommer att prägla oss alla en lång tid framöver och hela vår studietid. Vi har redan planer på hur vi ska minnas Jonne, men mer om det säger jag inte innan det har blivit fixat =)

Vi vet att Jonne skulle ha tyckt att inte ska sörja, utan istället äta en massa mat och skratta tillsammans. Och skrattat har vi gjort många gånger detta dygn, men tårarna är också många, för saknaden är stor bland oss.
Vi skulle he fått flera år tillsammans med honom, men fick endast två korta veckor.
På föreläsningarna och all annan skoltid kommer det finnas ett otroligt tomrum.
Att få chansen att bli vän med en person som Jonne, när det klickar direkt är en otrolig gåva. Jonnes uppgift här i världen tror jag att var att sprida glädje och det har han sannerligen gjort!
Vi var få när vi började TF och nu är vi en mindre.

Vi kommer alltid minnas dig som en glad kille som alltid hade ett leende på läpparna och så ska vi försöka fortsätta sprida glädjen. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan.

Nu, efter minnesstunden känns det helt okej. Men det blir nog att gå och sova tidigt idag, det känns att man bara sovit 5½ timme.
HÄR har ÖT vad som hänt.


Vila i frid <3

Tack för vad du givit
Tack för vad du var
Tack för ljusa minnen
som du lämnat kvar.

Kommentarer

  1. du skriver så fint ♥ kram

    mami

    SvaraRadera
  2. Men fyyyyyyyyyyyy vad hemskt! Hemskt att ni bara fick två veckor tillsammans, det som borde ha blivit flera år och till och med hela livet. Sånt här skulle bara inte få hända, så himla sjukt. Nä man hör om nått sånt här inser man verkligen att vad som helst kan hända och att man verkligen borde ta vara på varje minut man har.
    R.I.P

    SvaraRadera
  3. SVAR: Uschdå! Får riktit rysningar när ja tänker på e :/

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!