lördag 9 mars 2013

Jag står ensam längst fram

Dagens låt: Fredrik Furu- Finlandsbarn som jag hittade på Marias blogg.

Är man från ett litet ställe i Österbotten känner man nog igen en hel del i låten, jantelagen är fortfarande stark.
Och jag konstaterar att steget att jag flyttade till Åbo är det bästa jag gjort, trots att det ibland är väldigt långt hem till mitt Purmo. Jag skulle nog ha blivit ett "gårdagsbarn som stannat kvar" om jag skulle ha kommit in till barnträdgårds eller Novia, så det är nog på TF jag ska vara! Men vem vet om jag efter min gradu om en miljon år tar mig i kragen och kommer in på Novias fotolinje, det får tiden utvisa.
Och på samma gång finns det framtidsförväntan i texten och den passar på något sätt in med allt. Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram, jag har suttit och skrivit en fiktiv lektionsplan, gjort läxförhör och hittat på svar till det samt skrivit om pusselmetoden hela dagen så jag är lite borta, men lyssna på låten och avgör själva!



Jag föddes i det tomrum som ligger någonstans mellan språk och land
Där ingen sänkt en dal, där ingen sköljt en strand
I tusen sjöars längtan, förväntan, såg jag mig som främling ibland
En ivrig tonåringshand, i kläm emellan en brand och ett stormande hav

Som ett vilset barn, som fått nog av stan
Gick jag ensam längst fram, utmed vägen som lett mig dit
Alla gårdagsbarn dom hade stannat kvar
Jag står ensam längst fram, där min himmel blev satt i brand

Vi växte upp i mörkret som färgat våra själar ända sedan fädrens tid
här i skuggorna av vinterns kallaste krig
Då ställde man sig med en fot i diket och med den andra i en skyttegrav
Ingen hade något val, i modernare dar
Då kan vi styra vårt svar

Se dig inte om, för nu finns det inte längre något hinder för dig
det är tid att lyssna på mig.
Det är tid att sluta falla in i vanor där du nöjer dig med det som är ”okej”
det är fel mot dig och fel mot mig.

Som ett vilset barn, som har lämnat stan,
går jag ensam längst fram, längs med vägen som tog mig hit.
Alla gårdagsbarn, dom har stannat kvar
jag står ensam längst fram, ser min himmel besatt i brand

Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig
Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig.
Sluta falla in i dina vanor där du nöjer dig med ”ganska okej”
Det är så fel mot dig och fel mot mig

Jag går ensam längst fram, utmed vägen som tog mig hit
Alla gårdagsbarn dom har stannat kvar
Jag står ensam längst fram, ser en himmel besatt i brand

Se dig om en sista gång, nu finns det inte längre något hinder för dig
Det är tid att lyssna på mig, det är nu det händer för dig.
Sluta falla in i dina vanor där du nöjer dig med ”ganska” okej, det är så fel mot dig och fel mot mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!