lördag 20 januari 2018

Halva januari

Vad har hänt hittills år 2018?

Jag har hållits en hel del vid Purmogården. På trettondagen hade vi styrelsemöte och bestämde att det blir pausår med revyn och istället renoverar vi scenen och logen under våren. Vilket är nödvändigt då elen måste förnyas (att ha femtielva skarvsladdar funkar inte riktigt, ljusrampen måste omplaneras och att få små stötar från brytare är inte idealt) och alla ytor förnyas och planeras om. Så i måndags om kvällen blev det rivning och plötsligt såg scenen så stor ut då allt tyg var nere ur taket! Redan tidigare hade de varit nere under scen och kollat hur det såg ut. Där fanns mycket sten men ingen fukt och allt trä såg ut att vara i skick.

Har fått inbokat astmakontroll till astmaenheten. Vet inte när jag senast varit på astmakontroll till någon annan än hvc-läkare så det började vara på tiden att gå igenom min astma once and for all. Så ska PEF-mäta en vecka framåt med ventoline (min astmamedicin som tas vid behov av akut luftrörsutvidgande) nu. Träffar man mig de kommande dagarna och jag är extra hyper, skakig eller frusen beror det mest troligt på maxdos av ventoline. Uppdatering kommer om hur mycket biverkningar jag får och ifall och hur mycket min lungkapacitet ökar tillfälligt med min dopningsmedicin (throwback till nyhetsskrällen om skidåkarna). Har mätt med min dagliga dos av flixotide före jag började aktivt med ventoline och de värdena håller sig stadigt på 420-440 l/min utan större variation på före-efter medicin. Så ska se! Har ju haft samma medicin och samma dos i cirka 20 år...

I och med den stundande astmakontrollen var jag via labben för blodprov. Orsaken till att jag fick tid till astmaenheten var då jag ringde telefonrådgivningen om möjlig allergiutredning då senaste blev gjord 1998 och då kollades inga födoämnen. Jag har stark nötallergi men har inte fått utskrivet adrenalinpenna, ventoline hjälper inte så långt ifall något värre skulle hända. Så i onsdags var det blodprov för dammkvalster-gruppen på schemat. Vänster arms ådra for undan och sköterskan fick knappt ut något blod, så höger arm blev offer och därifrån kom ett rör utan problem. Men maj gadd vad jag blev sjuk i armen efteråt, att åka och handla var inte helt idealt med plåster i båda armvecken.


Igår fortsatte mina sjukhusäventyr på Malmskas ögonpoli för synfältsundersökning. Ögonläkaren hade som sagt skrivit remiss eftersom synnerven/synnerverna har lite annorlunda form och senast jag var på synfältsundersökning var 2013. Jag såg en massa prickar så det verkar nog vara okej denna gång också enligt ögonskötaren. Och ögontrycket låg på 20, med lite tjockare hornhinna än normalt är inte trycket riktigt tillförlitligt... Ögonen och huvudet var lite tröttare igår kväll efter ansträngningen och så snöt jag gult halva dagen av bedövningsdropparna (och tro mig, de smakar int gott).

Käkledsmässigt är det inga större förändringar. Konstant värk i vänster käkled förutom några korta stunder här och där då jag är helt smärtfri, men de går snabbt över. Men har *peppar peppar* klarat mig utan värkmedicin överraskande länge, om det beror på att vänster led har hållit sig lugnare eller att jag har blivit van med värken är ju en annan femma. To be continued as usual.

onsdag 10 januari 2018

Året 2017

Teologie magister // vinterfoto // en del av årets värkmedicin
TSF 50 år // sommarfoto // teaterfotande
teaterfotande // höstfoto // Uf fotande
En kort sammanfattning över det gångna året! Lovar att jag ska försöka bättra min bloggning det här året.

Studier och jobb
I början av 2017 skrev jag färdigt gradun och gjorde de sista inlämningsuppgifterna och i slutet av februari fick jag ut teologie magister-pappren. Så plötsligt gick jag från att vara studerande till att vara arbetssökande. Jag har fått vikariera en del under våren och har varje gång känt hur rätt det varit och hur spännande det varit att arbeta med nya läroplanen och nya läromedel. I höstas började jag även läsa historia via ÖPU.

Kulturellt
Det var revykavalkad i och med Purmo Uf:s 30 års revyjubileum där jag första kvällen tog emot över 300 samtal på tre timmar, det var en intensiv kväll. Efter revyn blev det dags att börja planera och skapa teateraffisch, visitkort och programblad innan jag började med bokningarna och pressfotandet för Frihetsdrömmar. Körde också mina arbetsturer i biljettluckan iklädd folkdräkt eftersom teatern var med i det officiella Finland 100-programmet. Knappt en månad ledig innan nästa teateruppsättning påbörjades med affisch, programblad, bokning och fotande till Humorkvarnen som 20:e uppsättning av teatern i september.

Det har också varit året med flest bröllop. Två av dem som gäst+fotograf, ett som gäst och ett som skaffare, så det har varit mycket bröllopsglädje. TSF fyllde 50 år och firade i vappenhelgen så då var jag nere över helgen för att mysa med teologerna. Först TSF 50, sen sillis, vappen och första maj. Käken småhatade mig och jag blev förkyld. 

Foto, läsning och musik
Fotomässigt gjorde jag en investering i ett nytt objektiv under våren som var väl värt sina pengar (förutom att ringblixten inte funkar på det med vidvinkeln...). Den externa blixten gav istället upp så har fått leva med endast ringblixt för extra ljussättning.

Läsningen har återvänt i full fart, vilket jag älskar. Under studietiden räckte det mer än väl att läsa och skriva så böckerna kom lite på andra plats, men nu! Har svårt att bestämma vilken bok som var BÄST ifjol, HÄR kan man se alla böcker jag läste.
Musikmässigt är jag inte alls överraskad över spotifys sammanfattning!


Hälsa
En annan sak som inte kan glömmas om 2017 är alla sjukhusbesök och nya diagnoser. Har inte vågat räkna alla besök hos hvc-tandläkaren, vcs-tandläkaren, fysioterapin och massören jag gjorde ifjol. Det blev verkligen en ordentlig rumba som gick från problematisk till akut över i princip en natt. Då jag julstädade slängde jag alla tomma medicinförpackningar, har haft dem i en påse ett par månader för att senare kunna se på ett ungefär hur mycket värkmedicin jag ätit. Och tro mig då jag säger att det var måånga förpackningar sparade plus då en del som slängdes före jag började räkna (syns på bildcollaget högst upp).


Så 2017 var intensivt och omtumlande på många plan. Let's see what 2018 brings!

torsdag 21 december 2017

Natten går tunga fjät, runt käke och leder

Tisdagen den 12 december var det något av en snöstorm. På luciamorgonen då jag steg ut klockan sex hade de ännu inte hunnit ploga gårdsplanen och motorvärmaruttaget hade frusit, great! Så så länge jag åt min gröttallrik skrapade pappa min bil och 6.30 styrde jag bilen mot Vasa. Det tog seriöst en timme och fyrtio minuter att köra den sträcka som annars går på åtminstone tio minuter snabbare (vintertid), så dåligt väglag var det. Framme vid centralsjukhuset var jag strax efter åtta på morgonen och så blev det munpolitid med tandläkaren och kirurgen. 

Nu har jag officiellt i pappren diagnosen partiell diskförskjutning i båda käklederna och min gapning på 31-35 mm var kvar. Kirurgen var lika överraskad som alla andra över min stela underkäke, det är stört omöjligt för mig att få musklerna att "bli slappa" hur jag än försöker, och kirurgen var även överraskad över mitt bett som blivit så fel under det här året. Muskelminnet var mitt naturliga bettläge är har försvunnit men har som tur inte några större problem med bettet så tandreglering blir det när käklederna lugnat ner sig. 
Prioriteten är nu att få smärtan att minska i vänstra sidan, eftersom jag hade en morgontid till sjukhuset hade jag förstås inte någon egentlig värk men kunde peka ut så gott som exakt vilka punkter som värker.

Det som sattes som förslag nu är artroskopi i narkos för att spola ur leden och ifall det inte lyckas så de direkt kan gå över till större ingrepp för att flytta tillbaka disken eller göra diskektomi (ta bort disken). Eftersom vänstra disken varit fel så länge och jag är överrörlig är det nämligen inte säkert att den vill flytta tillbaka, alternativt att den börjar hoppa igen. Så har något att fundera på nu fram till min kontrolltid i februari, skulle ju förstås helst inte behöva ingrepp överhuvudtaget.
Bettskenan justerades lite och ut kom jag med en ny töjningsövning med en jätteklädnypa som hjälpmedel. Så ska se nu ifall värken minskar, aka ifall disken och omgivande vävnad skulle börja vänja sig vid sina nya platser. Hoppas på att jag har haft ett värre skov nu efter förkylningen och det skulle lugna ner sig i januari. 
Har i alla fall laddat upp inför julen med värkmedicin, har på känn att det lär behövas! Och än en gång är jag glad och nöjd med vården på VCS.

Efter VCS blev det förmiddagskaffe (eller second breakfast i form av smootie för min del) med Carro på Fazer och sen Academill lunch med Linda. Risgrynsgröt var lättuggat och bra i kombinationen med värkmedicin eftersom jag började känna av värken i käken och muskelfästena under käken efter morgonens spännande körning och allt gapande och ihopbitande vid sjukhuset. 

Väl hemma i Purmo igen hann jag sova en stund och äta på samma gång jag såg på (halva) luciakröningen i Helsingfors där teaterns Anna-Kajsa blev Finlands lucia. Och så var det att ta kameraväskan och så till Purmogården för att fota Purmos luciabukett med Malin i spetsen. Då det en niotiden bara var styrelsen kvar och alla kaffekoppar var tillbaka i skåpen började det kännas att det varit en låång dag. Att jag sov som en stock natten efter var ganska logiskt.


måndag 4 december 2017

Från käke till ögon

Började måndagsmorgonen med att ringa Vasa om MRI-resultaten och få en ny tid, så luciadagen blir Vasadag. Tur nog från morgonen eftersom det är Purmos lucia på kvällen och ska fota dem så det blir en låång dag. Men med kaffe och lunch med Vasapeeps så blir det bra!
Magnetröntgen hade visat att båda diskarna är felplacerade framför, vilket var det som konstaterats i Vasa, samt att det fanns lite svullnad i höger sida (som är den bättre sidan). Men ingen artros!

Några timmar senare blev det Silmäasema i Nykarleby för ögonläkartid. Kollade ögontrycket i slutet av oktober igen och det var, som vanligt, för högt (23 och 25, borde ligga under 20). Med grönstarr i släkten, min långa historia med förhöjt tryck samt att senast jag var till ögonläkaren (i samma ärende) var 2013 så blev det inbokat läkartid, tidigast lediga var i Nykaabi idag.

Så det blev genomgång av min ögonhistoria med min skelning, operationen av skelningen, ögonmigränen och ögontrycket. Ögonträningen med lapp då jag var liten tyckte han hade lyckats bra eftersom jag ändå har väldigt bra syn på vänster öga även fast samsynen inte existerar och högra ögat är dominerande. Och lapparna minns jag väl, roligt var det inte att ha en lapp på högra ögat flera timmar dagligen men alternativet skulle ha varit ett möjligt blint vänster öga (att jag utvecklade brytningsfel och urkass syn på höger öga pga för lite stimuli är en bisak i denna fråga då jag ändå ser på båda ögonen). Ögonoperationen gjordes på vänster öga som var det svagare och då korrigerades inåtskelningen medan skelningen uppåt inte kunde göras något åt. Vänster är ganska okej idag, skelningen syns inte så mycket, mest när jag är trött. Höger öga har en ordentlig inåtskelning men eftersom det är dominerande syns sällan den skelningen. Yes, my eyes are a tiny bit special.

Ögontrycket var normalt idag (19 och 20) men nu blir det en vända för att kolla hornhinnans tjocklek, är den tjockare än "normalt" kan det ge falska höga värden, samt att remiss till Malmska blev gjord för synfältsundersökning (som senast gjordes -13). Synnerven på ena ögat har en annan form (fortfarande) och det behöver undersökas närmare. Hade även superstora pupiller halva eftermiddagen som resultat av ögonbottensundersökningen.

Fick även veta att min ögonmigrän troligen triggas delvis av käkledsproblemen eftersom den bara drabbar vänster öga och den har hållit sig lugn länge men nu har den krypit på två gånger på knappa två månader, då käken har varit sämre.

Så nu blir det mera sjukhusbesök och väntande på kallelser! Måste dock säga att livet med remisser har underlättats med kanta, i och med att kommande sjukhusbesök syns fast man inte fått kallelsen än. 

söndag 26 november 2017

Magnetröntgen

Tisdagen 21 november hade jag tid till magnetröntgen vid Seinäjoki centralsjukhus. I remissen från Vasa hade de lagt att jag var svenskspråkig så kallelsebrevet kom på svenska. Blanketten man skulle fylla i fanns dock bara en version på finska och en på engelska.

Och eftersom vårdreformen ledde till att Vasa inte fick fulljour utan Seinäjoki fick istället har det varit mycket hallå om på vilket språk svenskspråkiga patienter som skickas till Seinäjoki bemöts på. Så det var lite upp till bevis i tisdags, och det gick bra på svenska! I anmälningsluckan fick jag svenskspråkig betjäning och samma sak med röntgenskötarna. Något ord här och var togs på finska eller engelska men till största del pratade vi svenska sinsemellan.
Var så nöjd med det svenska bemötandet att jag senare skickade respons till Seinäjoki eftersom jag glömde säga det direkt åt dem efter avklarad röntgen.

Anyway, magnetröntgen av käkleder. Hade förberett mig genom att googla och läsa andras erfarenheter i facebookgrupper, men det var mycket smärtfriare än jag hade räknat med. MRI av käklederna har två delar: en med stängd mun och en med öppen, där den andra är den jobbigare delen. 
Då jag kom in fick jag lägga mig ner på en brits, fick hörlurar (med x3m i) och en alarmknapp i handen före en "hjälm" sattes på huvudet som hade en spegel så jag såg ut. Och så in i hålet!

Det som var en spännande faktor var min förkylningshosta. Två dagar tidigare hade mamma gått in till apoteket och sagt att jag har rethosta och ska på MRI, så reodyn och codetabs blev medicindoserna den dagen. Men ingen hostattack utlöstes under MRI, före och efter (speciellt efter) kom det istället.

Började med delen med stängd mun som tog ungefär 20-25 minuter, inga problem med det utom att jag märkte att käken blev lite stel eftersom jag inte kunde djupandas fullt ut med risk för rörelse (och hostattack) och att svälja gjordes så lite som möjligt.

När jag väntade på min tur berättade de om hela proceduren och hur länge de olika delarna skulle ta. De hade också kollat hur mycket jag kunde öppna munnen och halverade då öppningsgraden. Så mina 3 cm som jag kan öppna blev till ungefär 1,5 cm. När det första skedet var avklarat kom de in och så fick jag en plastspruta att hålla mellan tänderna. Den bildserien skulle ta ungefär 3 min och de gjorde den en gång till eftersom det fanns någon liten rörelse under första. Kan bra ha varit min axel som orsakade det eftersom jag fick muskelspasm i en axelmuskel... Skedet med öppen mun var heelt annorlunda än det jag läst om, de erfarenheter jag läste om hade öppen mun så mycket det bara gick i 20 min. Så att bara ha öppen mun 1,5 cm i totalt 6 min var helt överkomligt. 

Efteråt var jag stel i både käkar och tänder (av plastsprutan) men inget värre. Ögonen hade mer problem istället eftersom jag var utan glasögon, det var så vitt där inne och de hade försökt kompensera synen. Så ögonvärk var ett faktum.
Bilderna och resultatet skickas direkt till Vasa så får ringa dit om ungefär en vecka för fortsättning.

Det andra som tog ordentligt på käkarna och axlarna var all bilåkning den dagen. Började med Purmo-Seinäjoki-Purmo och på eftermiddagen plockade vi upp mommo och åkte till Purmo-Vasa-Purmo för mommos laseroperation för grönstarr. Så över 300 km i bil den dagen märktes.

Summa summarum var MRI av käkleder mycket enklare än förväntat. Vet inte om de har annat system i typ USA eller om de helt enkelt har bättre kamera i Seinäjoki men snabbt och smidigt gick det. Det skulle aldrig ha gått att ha öppen mun helt och hållet längre än några minuter. Behövde heller inte vänta längre än en månad från remiss till undersökning.

söndag 19 november 2017

Käkproblemen (2)

Det här handlar om temporomandibularleden, har du inte läst del ett av denna följetong? HÄR (öppnas i ny flik) finns den!

Anyway. Fortsättning från maj 2017 och fram till oktober. Första delen handlade bara om vänster käkled, så nu kommer också höger käkled in i bilden!

Juni 2017
Då jag var till Vasa i maj hade höger käkled lite börjat bråka, mest med knakningar och någon lätt låsning nu som då. Jag tog tag i och ringde fysioterapin vid Malmska och fick en tid i början av juni.
Där konstaterades det att jag är överrörlig och att vänster käkled troligen, igen eller fortfarande, var inflammerad. Under hela junimånad var höger käkled knakande av sig och låste sig nu som då under natten. Fram till detta hade jag töjt vänster sida och nu blev det också töjning i höger sida, eftersom den sidan kan ha blivit överansträngd av vänster sidas töjningar och då orsakat låsningsbesvär. Så det blev mera värkmedicin och mera töjningsövningar. I nacken hade jag nämligen ömhet på fasettleden på C2 samt spänd halsmuskulatur. Dessa problem hade jag inte märkt av i någon större grad på grund av överrörligheten.

Juli och augusti förlöpte utan någon större förändring. Låsningarna i höger sida kom och gick, det blev en hel del värkmedicin och så blev det uppföljningsbesök till fyssen. Denna gång med ultraljudsbehandling på båda käklederna där jag kände en märkbar positiv skillnad ett helt dygn efteråt. Sen kom en låsning igen och september förlöpte på liknande sätt som föregående månader. Det var daglig värk i vänster käkled, öronvärk som kom från käkmusklerna, stela och spända käkmuskler.

Oktober 2017
Nu händer det saker. I början av månaden tog jag kontakt med VCS igen och fick en tid inbokat. Lördagen den 7e oktober vaknade jag ännu en morgon med låsning i höger sida, men den här gången vägrade den släppa helt. Lördagen gick med värkmedicin och kylpåse och vid försöken att få disken tillbaka lyckades det halvt men den återvände till sitt felplacerade läge varje gång. Käkmusklerna var ordentligt påverkade, det hade slagit lock för örat och vänster käkled blev värre eftersom jag försökte töja tillbaka disken i höger sida. Fick snabbt tid till fyssen och med tens-behandling, töjning och massage släppte den värsta stramheten samt att diskarna i båda sidorna hoppade tillfälligt.
Att vara på bröllop med låsta käkleder gick så länge värkmedicinen jag tagit i förebyggande syfte arbetade, men dagen efter var värk och ordentlig stelhet det som stod på schemat.

Onsdag 25 oktober
Min inbokade tid till VCS och munpoli var här! Fick börja med att överraska dem med att meddela att höger sida sagt upp kontraktet, vilket ledde till att en MRI-remiss skickades till Seinäjoki, deras kamera är bättre för käkbilder än Vasas. Det andra som kom på agendan var mitt felaktiga bett där tänderna inte passar ihop som resultat av låsningarna. Från Vasa kom jag ut med utökad diagnos till diskförskjutning utan återgång i båda käklederna (closed lock-situation). Käklederna ska åtgärdas först, sedan bettet i form av tandreglering.

November 
I nuläget ligger min gapning på cirka 30 mm, hade runt 35 mm när bara vänster var låst. Och ibland gör fem ynka millimeter mindre mycket för att försämra. Att ha förkylning med låsta käkleder är en irritation i sig eftersom käkmusklerna och -lederna blir otroligt spända av dels förkylning (svällda slemhinnor) samt all hosta som tvingar upp munnen. Tack och lov för bettskenan som gör att musklerna får vila under nätterna, men i övrigt är det ett stort problem.
Så de senaste månaderna har jag dagligen haft värk i vänster käkled. Högra sidan var värst dagarna efter låsning för att sedan bli lite lugnare. När det gäller ätande är jag till viss del begränsad. Kan inte bita något med framtänderna, så t.ex. hamburgare, tortilla, pizza är out of the question. Kan inte (får inte) äta något segt eller hårt, märker direkt om någon köttbit är för seg och förstås är tuggummi och så gott som allt godis är borta. Behandlingen för käkledsproblem är till viss del lättuggad mat på grund av inflammationsprocessen i leden.
På tisdag (21.11) blir det Seinäjoki och magnetröntgen, så efter det fortsätter följetongen!

To be continued.

torsdag 16 november 2017

Käkproblemen (1)

Käken, som varje dag gör sig påmind på något sätt hos mig. Och oftast inte på ett bra sätt. Så nu blir det en följetong! Den här delen tar upp hur mina käkproblem började och sträcker sig fram till våren 2017. Hämta en kaffekopp, det här blir långt.

Hela den här problematiken handlar om temporomandibularleden (TML / TMJ (engelska)), som är den mest använda leden i hela kroppen och används varje gång man öppnar munnen eller biter ihop, så att avbelasta den som man kan göra med andra leder är inte enkelt. Andra leder går ganska bra att behandla men just TML är en sån litenliten led och det är fortfarande frågetecken kring problemen och det finns ingen universallösning. Prognosen är ofta god, men det tar tid. Operation för att flytta käkdisken vill de flesta specialister undvika eftersom det är risk att disken ändå flyttar sig fel efteråt och det finns risk för skador på ansikts- och hörselnerver. Men här är kroppen smart och kan med tid skapa en pseudodisk av vävnaderna som finns runtomkring.
Ni skulle bara veta hur mycket jag googlat kring det här ämnet det här året eller läst i facebookgrupper jag är med i om den här leden (och har än en gång konstaterat hur bra sjukvården är här i Finland i motsats till t.ex. USA)

2015 och 2016
Mina käkproblem började hösten 2015 när vänster käkdisk hoppat fel under ett besök till tandläkaren, 23 timmar av att inte kunna äta ordentligt eller borsta tänderna (gissar att jag hade runt 15-20 mm munöppning det dygnet). Efter det var det bättre och sämre i perioder, men hade ofta knakande käkled i vänster sida, vilket kunde vara dels muskulärt men också att disken inte hölls på stället. Under Vasatiden våren 2016 började det dyka upp någon låsning nu som då, ofta var de ganska små och öppnades ändå snabbt. Skippade tuggummi helt och började med jenkkis xylitoltabletter istället (tack Sabbe för att du förde det in i mitt liv) och hade knakningar mest hela tiden.

Sommaren och hösten 2016 bestod mest av knakande käke och spända käkmuskler. Sen börjar problemen på riktigt och blev frekventa.
Det började dyka upp låsningar allt oftare under nätterna som ändå oftast gick tillbaka efter rörelser och massage. I februari 2017 vaknar jag än en gång mitt i natten, denna gång med en låsning som vägrar ge med sig. Fick akuttid till hvc-tandläkaren och efter några försök av två tandläkare hade det inte släppt utan gjorde bara ont. Burana 600 skrevs ut och fick en tid till senare på dagen efter att de pratat med Vasa. Under den förmiddagen satt jag och drack blåbärssoppa med sugrör för att alls få i mig något, eftersom det här med att tugga inte alls gick. Mitt i allt släpper låsningen och jag kunde öppna munnen igen.

Då jag återvände till Visasbackens tandläkare blev alla involverade tandläkare och tandskötare lika glada som jag över att de slapp pina mig med de instruktioner de fått från Vasa. Istället sattes det in en tid för att fixa bettskena, eftersom de misstänkte att låsningarna och knakningarna kom från att jag bet ihop tänderna på nätterna.

I mitten av mars kom bettskenan och allt var frid och fröjd i början. Käkmusklerna var mer avslappnade och skenan verkade fungera. Men det var bara några dagars fröjd före låsningarna återvände, dock av annan karaktär. Tidigare hade låsningarna så gott som alltid släppt med hjälp av massage och olika rörelser men nu fungerade inga av mina knep längre utan det var bara att vänta ut dem. Oftast släppte låsningen på morgonen, ibland på eftermiddagen och någon gång kvällstid. Tidigare hade jag dock fått leva mest på flytande föda (sugrör var min bästa vän under våren) men nu gick det att äta småsmå tuggor och långsamt. Men kan säga att det har blev mycket gröt, mosad potatis och makaroner den månaden.

Torsdag 22.3
Vid kontrolltiden av bettskenan två veckor senare kom jag till tandläkaren med låst käke (släppte senare på eftermiddagen) och det skrevs semiakut remiss till munpolikliniken på Vasa centralsjukhus.

Dagen efter vaknade jag tredje morgonen i rad med låsning men stressade inte allt för mycket över det, förutom det faktum att jag hade examenskalas dagen efter och det skulle förstås vara trevligt att kunna äta det jag bakat. Fredagen gick utan underverk på käkfronten och jag somnade med fortsatt låsning. Hela helgen gick i låsningens tecken, med burana och voltaren gel gick det att ha kalas och åt mest mosad potatis och sås den helgen. Var förstås extra öm i käkmusklerna eftersom jag tillbringade lördagen med att prata med en massa folk som kom och uppvaktade mig.

En ny vecka kom och jag började måndagen med att ringa tandläkaren och fick en jourtid på förmiddagen. Inget resultat men remissen till VCS blev ändrad till akut.
Samma eftermiddag ringde den fasta telefonen* (!) och jag satt och tittade chockerat på den en stund innan jag svarade. Det var från munpoli på VCS som sa att de hade läst remissen samt att en tandläkare ringt om det och de hade en tid åt mig några dagar senare som jag tackade och tog emot.
*senast jag var på VCS som patient var som sexåring på ögonpoli/ögonkirurgin, vilket förklarade varför den fasta telefonnummern var den som fanns i deras system.

Torsdag 30.3
Satte mig i bilen halv sju på morgonen och körde iväg till Vasa. Väl framme orienterade jag mig till A7 och fick börja med att fylla i ett antal papper med kontaktuppgifter, hälsotillstånd och käkproblematik. Dagen innan hade jag räknat ihop att jag bara under mars månad haft 15 dagar med låsning av olika grad, och då var jag inne på sjätte dygnet med konstant låsning då jag kom till Vasa.

På VCS var jag alltså på munpoliklinikens enhet för mun- och käksjukdomar där de började med att reda ut i vilken omfattning, var och hur käkproblemen såg ut. Bettskenan slipades om lite och det konstaterades att jag kunde öppna munnen ~29 mm då jag kom in, 35 mm efter att en töjningsövning påbörjats. Ut kom jag med burana 600 för en veckas kur 3ggr/dag på grund av möjlig inflammation i käkleden och två diagnoser: partiell diskförskjutning utan återgång i vänster käkled (K07.62) samt muskelsmärta. Samt uppföljningstid och röntgen i maj och en töjningsövning för att försöka flytta tillbaka disken.

Ett par dagar in i buranakuren släppte den akuta smärtan och en öppningsgrad på ~40 mm vid töjning men tillbaka till 35 mm då munnen stängdes. Då började det mesta (som inte var hårt eller segt) att äta utan större problem. Hade fått order från Vasa om att inte tugga tuggummi, inte äta något hårt och inget segt.

April gick åt att töja och börja leva med den förflyttade käkdisken. Började även med käkbehandling vid Massage punkten i Jakobstad vilket gjort positivt på käkmusklerna. Eftersom jag alltid varit frusen av mig och gått med halsduk och mössa länge på våren var det inga problem med att fortsätta med det. Käken blev nämligen värre av köld. Så TSF:s jubbefest under vappenhelgen tog på eftersom det snöade, blåste isande kallt (Åbo...) och jag pratade med en massa människor, så burana var bra att ha. Och mössa och halsduk.

Tisdag 16.5
Röntgen och uppföljningsbesök till VCS stod på schemat. Röntgen visade att käklederna har lite annorlunda form/utseende än "normalt". Den ena är spetsigare men visade, tur nog, ingen artros i leden. En "biverkning" av att disken är felplacerad är att hela käken blir liite sned, vilket också gjorde att bettet inte längre passade ihop och blev instabilt. Så det blev att fortsätta med bettskena, fortsätta töja och massage samt återkomma om det blev mer akut. 

Disken som syns på högra bilden har alltså flyttat sig (framåt) och ligger felplacerad vilket leder till att gapningen är begränsad.

"Disc displacement without reduction" är alltså den diagnos jag för tillfället har.

To be continued...